Det goda samtalet ger ett mervärde...

Alla möter vi någon gång personen som alltid ska ha sista ordet eller som har en förmåga att föminska oss i samtal och som hela tiden väljer att göra sin egen röst hörd utan hänsyn till den andra parten. Det gör någonting med oss som befinner sig på andra sidan i den monologen. Det är en monolog, en envägskonversation och inte ett gott samtal som innebär att bådas syn på saken får lika stort utrymme. Först pratar jag till punkt sedan får du säga det du vill till punkt utan att bli avbruten. Under tiden den andre pratar lyssnar du respekfullt.

Att ständigt tystas ner och att inte få ventilera sin egna berättelse och att det viftas bort som mindre viktiga gör någonting men en som person tillslut.  Man lämnas med en undertryckt vrede i att inte få ge luft för sina egna tankar och man känner sig missförstådd. Vilket värde har den diskussionen egentligen?  För mig är det viktigt att alla får göra sin röst hörd och att det är ett givande och tagande i diskussionen. Att vara den som tror sig veta vad den andre tänker är omöjligt eftersom ingen kan veta vad den andre tänker... att säga sig vara en tankeläsare är att anse sig ha superkrafter och innebär att personen inte är förankrad i verkligheten.

Att genomföra en monolog men en som befinner sig på andra sidan i en diskussion kan ibland handla om ett missförstånd tänker jag men det kan också vara ett tecken på att den ena parten utövar maktmissbruk och härskarteknik. Hur som helst är detta inget önskvärt scenario och verkligen inte någonting som ger en konstruktiv diskussion i något ämne alls.

I en diskussion med en sådan person blir ens egen röst förminskad och inte hörd. Vill vi inte veta vad andra människor har för tankar och funderingar kring saker och ting? Är det inte detta som gör själva diskussionen intressant tänker jag. Att vi får en ny input i vad den andre tänker och vilken kunskap den personen har. Det är ingen tävling om vem som får sista ordet. Ett samtal bygger på respekt för den andra personen och det är ett givande och tagande. Det viktiga är att lyssna och ställa frågor för att man vill veta mer och för att man vill förstå varandra. Det är det viktiga i ett gott samtal. Strävan efter förståelse och viljan att visa respekt.

Nej sådana monologpartners är viktiga att undvika oavsett vart de befinner sig, på din arbetsplats, i din bekantsakpskrets eller i ditt hem. Fram för ett samtal som berikar och som ger båda parter utrymme att lyfta sina tankar och åsikter. Det ger ett givande och utvecklande av ens egna ideer och tankar och ska inte felaktigt inbäddas i en tro om att det kan uppnås enbart via en envägskommunikation.

Var uppmärksam, ta din plats i samtalet och om du upplever ett motstånd välj om du tycker att det är mödan värt att fortsätta.

Med hopp om bättre kommunikationspartners i vår omgivning!
Kram Birgitta
 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar