Vi alla har nog upplevt hur störande det kan vara när vi under perioder har haft svårt att sova. Vi ligger där, vänder och vrider på oss, fluffar kudden och ändrar täcket hit och dit... och klockan tickar obönhörligen framåt och vi ska snart gå upp. Tankarna börjar snurra och sedan är det kört...

Vi är ju medvetna idag om hur viktig sömnen är för vår återhämtning efter en tuff period eller en låg dag med många händelser och när vi inte får den sömn som vi behöver skapar det ytterligare orostankar hos oss. Men det finns hjälp och små trix som vi kan använda oss av för att öka möjligheten till bättre sömn.

Här kommer några tips på vad man kan checka av om man upplever att sömnen inte fungerar  som man vill.

1. Rutiner är A och O när man behöver ta makten över sömnen. Börja med att bestämma en tid då du vill lägga dig och börja varva ner en stund innan. Ställ också din klocka så att du vaknar samma tid varje dag. Detta hjälper dig att hålla din dygnsrythm och tro det eller ej, men vi alla har mer eller mindre en inbyggd "klocka" som vi kan "aktivera" om vi är konsekventa.

2. Ta bort allt som stör i sovrummet tex tvn, datorn OCH mobilen. Vi har en auotopilot som slår på och bevakar mobilen även när vi sover och detta kan undermedvetet störa vår sömn. Gör sovrummet till ett rum där endast sömn och sex får ta plats. Släpp orostankar om arbete och problem som du haft och grubblat på under dagen när du lägger dig. När de dyker upp så låt dem passera med orden.. "där kom den tanken, nu släpper jag den, det kommer att bli bra"... Fokuera på att spänna av din kropp, muskel för muskel och lyssna på din andning. Använd gärna spikmatta.

3. Ta inte någon lutare i soffan där du somnar under dagen. Viktigt att du håller dig vaken och inte sover på lunchen tex.  Om du inte sovit på natten så gå ändå upp den tiden som du ställt klockan. Rubba inte din nya sovtid.

4. En sak som vi sällan gör och det är att varva ner innan vi lägger oss för att sova. Se till att det som behöver fixas inför morgondagen redan är gjort när du lägger dig. Skippa datorn, mobilen, tvn och läsplattan. Ta fram en bok och läs i den istället. Detta hjälper din hjärna att varva ner och i lugnare takt ta till sig information och om boken upplevs tråkig kan den ju också hjälpa dig att somna.

5. Det är också av stor betydelse för din sömn att du trivs i ditt sovrum. Känn efter vilken temperatur du trivs bäst i. I ett sovrum kan det vara skönt om det är lite svalare än i övriga hemmet. Ta hellre en extra filt om du känner att det är lite kallt. Prova med mörkläggningsgardiner om du är känslig för ljuset, väljs sängkläder som du gillar men med lugnare färger och inte så mycket mönster. Gärna rosa eller beige färger.

6. Att ta en daglig promenad kan också hjälpa dig att sova bättre. Och om du tränar så kanske inte ett hårt fysiskt pass sent på kvällen är det bästa utan försök att lägga det passet under dagen istället och ta en mer lugn form av träning på kvällen. Prova dig fram!

7. Se till att din säng är placerad så att du har uppsikt över dörren, köp en vadderad sänggavel om du inte har någon samt se till att du inte har hyllor placerade över din sänggavel. Om du har möjlighet ställ inte sängen framför fönstret. Om du har en tung lampa hängandes ovanför din säng kan du ta bort den eller välja en som känns mer lätt och luftig, Tex en i papp, tyg eller fjädrar. Välj gärna lugna färger på väggarna och gör vad du kan för att minska intrycken i sovrummet.

8. Sist men inte minst, om du har stora speglar i sovrummet kan det vara värt att prova att hänga över ett lakan för skapa en mer rofylld miljö på natten när du sover.

Jag hoppas att du har fått lite nya tips att förhålla dig till och att du snart får ordning på din sömn.
Lycka till!
/ Birgitta

Jag fascineras av minimalism. Jag skulle säga att det är den enda ismen som är mänskligheten till godo. Jag lockas av att det finns en lätthet och en överskådlighet i garderoden, att var sak har sin plats och sin egens speciella betydelse för mig. Men jag är inte en minimalist i samma utsträckning som dessa två killarna som myntat begreppet med den här innebörden.
Dessa två killarna har gjort ett par Netflixfilmer om ämnet och de beskriver sin väg fram till ett liv med mindre saker och vad det innebär för dem. Varje gång jag ser en av dessa filmer blir jag otroligt inspirerad. Jag rekomenderar dig att kika på filmerna om du är nyfiken på ämnet, sök på the minimalists. Följ länken längst ner i inlägget och kika in på deras hemsida också.

Inom Feng Shui kan vi inte nog lyfta hur viktigt det är med ordning och reda och det finns en del som tror att Feng Shui handlar om att äga så få saker som möjligt men det är inte det som är tanken med Feng Shui. Vi kan äga saker men med måtta och det behöver vara saker som har stor betydelse för oss. Vi ska inreda med eftertanke och värdesätta de saker som vi har och framförallt ska de saker vi äger ge oss god energi. När vi har saker som vi inte gillar i vårt hem tar de energi från oss varje gång vi ser dem och vi blir påminda om att just den där saken gillar jag inte och det ger inte god energi. När vi har för många saker omkring oss blir energin dessutom trög och vi får svårare att komma till handling, fatta beslut samt göra en förändring.
När vi använder oss av Ba Gua, som är likt en karta med våra livsaspekter, kan vi se vilken livsaspekt som befinner sig vart i vårt hem och då kan det bli tydligare för oss hur stor del saker har i vårt mående. Har vi problem i vårt liv på något plan kan vi se hur det ser ut i just det området i vårt hem .

Låt mig ge dig ett exempel.
- Jag känner att jag inte kommer någon vart i mitt arbete och allt bara står still. När jag lägger en Ba Gua över mitt hem kan jag se vart min livsaspekt för karriären befinner sig. Inte sällan kan jag då se att där finns en del att arbete med inom FengShui. Vårt boende är en förlängd del av oss själva och jag kan se bostaden likt en karta över mitt liv och mitt mående. Har jag ett förråd i min livsaspekt karriär så behöver jag se till att där är upprensat och iordningställt för att de energierna ska kunna röra sig som jag vill i mitt hem. Även saker bakom stängda dörrar avger energi.

Jag börjar med att sortera upp och rensa ut onödiga saker för att lättare kunna sortera bort de energier som inte ska vara i livsaspekten. Vidare ser jag lättare vad jag ska stärka upp med för element för att det ska bli en balans mellan energierna i det området när det är gjort. Eftersom jag behöver lite extra skjuts i min karriär kan jag tillföra en affirmation eller en symbol som står för framgång i min karriär. På det här sättet kan jag använda mig av Feng Shui i mitt liv för att attrahera de energierna som jag vill komma åt i livet. Men till saken hör att om vi äger färre saker frigörs det lätta energier i vårt inre. Vi behöver inte ta hand om saker som vi inte äger. Om vi inte käper saker som vi inte behöver spar vi en hel del pengar också. En sak som vi inte tänker på är att även tomma ytor tillför energi och kan vara till hjälp för oss. 

Så på ett sätt när jag tänker på saker, Feng Shui och minimalism så har de likheter, vi ska inte tyngas ner av våra saker och det vi äger ska ge oss goda vibbar, det är en väg till sann lycka och tillfredställelse, när vi äger mindre saker.   När vi har saker som vi gillar och våra skåp, lådor, källare och vindar är luftiga och fria från onödiga ting kan vi lättare se just den där fina saken som vi lyfter fram. Jag tänker att less is more och i det enkla bor det vackra för att anväda några välkända begrepp för att beskriva det jag tänker på. sätt. Vi kan se saken för dess betydelse. Lyft fram ett fåtal vackra saker som du gillar bäst och låt de synas och inte försvinna bland många ting. Det som samlar damm kan du sälja eller skänka bort. Det är ju inte i våra saker som minnena finns.

Avslutningsvis vill jag ställa dig frågan "Äger du dina saker eller äger de dig?"  är det svårt att svara på den frågan kan du vara säker på att du behöver sortera och rensa ut en del i ditt hem. Börja med att kika på filmerna på Netflix om du har svårt att komma igång och jag hoppas att du kommer bli lika inspirerad som jag blivit. 
the minimalists>
Ta gärna en titt på länken nedan om du vill ha en guide i hur du kan rensa ut i ditt hem.
Behöver du rensa>
Med en önskan om att du precis som jag finner minimalismens tanke lockande och att du blivit lite nyfiken på Feng Shuins kraftfulla verktyg. 
Kram Birgitta

Alla möter vi någon gång personen som alltid ska ha sista ordet eller som har en förmåga att föminska oss i samtal och som hela tiden väljer att göra sin egen röst hörd utan hänsyn till den andra parten. Det gör någonting med oss som befinner sig på andra sidan i den monologen. Det är en monolog, en envägskonversation och inte ett gott samtal som innebär att bådas syn på saken får lika stort utrymme. Först pratar jag till punkt sedan får du säga det du vill till punkt utan att bli avbruten. Under tiden den andre pratar lyssnar du respekfullt.

Att ständigt tystas ner och att inte få ventilera sin egna berättelse och att det viftas bort som mindre viktiga gör någonting men en som person tillslut.  Man lämnas med en undertryckt vrede i att inte få ge luft för sina egna tankar och man känner sig missförstådd. Vilket värde har den diskussionen egentligen?  För mig är det viktigt att alla får göra sin röst hörd och att det är ett givande och tagande i diskussionen. Att vara den som tror sig veta vad den andre tänker är omöjligt eftersom ingen kan veta vad den andre tänker... att säga sig vara en tankeläsare är att anse sig ha superkrafter och innebär att personen inte är förankrad i verkligheten.

Att genomföra en monolog men en som befinner sig på andra sidan i en diskussion kan ibland handla om ett missförstånd tänker jag men det kan också vara ett tecken på att den ena parten utövar maktmissbruk och härskarteknik. Hur som helst är detta inget önskvärt scenario och verkligen inte någonting som ger en konstruktiv diskussion i något ämne alls.

I en diskussion med en sådan person blir ens egen röst förminskad och inte hörd. Vill vi inte veta vad andra människor har för tankar och funderingar kring saker och ting? Är det inte detta som gör själva diskussionen intressant tänker jag. Att vi får en ny input i vad den andre tänker och vilken kunskap den personen har. Det är ingen tävling om vem som får sista ordet. Ett samtal bygger på respekt för den andra personen och det är ett givande och tagande. Det viktiga är att lyssna och ställa frågor för att man vill veta mer och för att man vill förstå varandra. Det är det viktiga i ett gott samtal. Strävan efter förståelse och viljan att visa respekt.

Nej sådana monologpartners är viktiga att undvika oavsett vart de befinner sig, på din arbetsplats, i din bekantsakpskrets eller i ditt hem. Fram för ett samtal som berikar och som ger båda parter utrymme att lyfta sina tankar och åsikter. Det ger ett givande och utvecklande av ens egna ideer och tankar och ska inte felaktigt inbäddas i en tro om att det kan uppnås enbart via en envägskommunikation.

Var uppmärksam, ta din plats i samtalet och om du upplever ett motstånd välj om du tycker att det är mödan värt att fortsätta.

Med hopp om bättre kommunikationspartners i vår omgivning!
Kram Birgitta
 

Jag har sedan en tid tillbaks blivit kontaktad av olika personer som undrat hur jag har tagit mig hit där jag är idag. Dessa personer har likt mig varit sjuka i stressrelaterad ohälsa, utmattningssyndrom. Så klart sätter dessa möten igång mina tankar och minnen från den svåraste tiden i mitt liv. Här följer delar av min livsberättelse om den tiden och vad som varit hjälpsamt för mig. Kanske kan det ge dig som är i en svår tid i livet en känsla av hopp om att allt kommer att bli bra till slut. Jag har skrivit om detta förut men det kan belysas igen. Jag har också blivit intrervjuvad i HN om tiden som sjukskriven och jag är tacksam för de frågor som jag får och om jag kan ge dig som behöver lite hopp om framtiden så är det precis vad jag vill göra. Jag delar med mig av mina egna erfarenheter för att hjälpa dig som behöver.

Jag minns själv att jag tyckte det var oerhört viktigt att veta om att det fanns andra människor som varit sjuka men som tagit sig igenom och kommit ut på andra sidan. Jag behövde se att det fanns hopp mitt i det värsta som hänt mig. Så kände jag starkt under det första året... jag behövde se att livet kunde fortsätta efter utmattningen. Nu är det ca 4 år sedan jag själv blev sjukskriven och sedan ca två år tillbaks har jag på svajiga ben tagit mig hit och idag är jag så mycket bättre och känner att jag hittat tillbaks till många delar av mig själv som jag inte haft på många år. Det är säkert 10 år sedan jag kände mig så här stark och stadig som jag gör idag. Men min resa har inte varit lätt och varje individs resa är unik och när vi söker efter någon att inspireras av är inte alla delar rätt för oss. Jag kan bara berätta om det som var rätt för mig och som hjälpte mig framåt under den här tiden. Min inställning, min tanke och mitt driv.

Det viktigaste för mig var att hitta mitt hopp om att det bara kan bli bättre, för när vi är på botten av våra liv kan det inte bli värre, dessutom varar ingenting för evigt och detta är endast en resa i mitt liv, tänkte jag ofta. Detta var det centrala i mina tankar även om de ibland föll platt och jag inte orkade tänka alls utan det var soffläge och tårarna rann i ren sorg, uppgivenhet och hopplöshet. Men alla har vi rätten att säcka ihop när det är svårt och stundtals tycka att livet är orättvist och inte värt att leva. Det är enbart mänskligt att ge upp stundtals men när det varit så ett tag är det dags att resa sig igen, ta nya tag och fortsätta framåt. För vad är alternativet?

Några andra av mina viktigaste vapen och verktyg under den här tiden har varit min nyfikenhet, min drivkraft och min något torra humor. Just min drivkraft var den som tog slut på mig och detta blev också min viktigaste drivkraft och starkaste egenskap när jag tog mig tillbaks till livet. Utan den hade jag aldrig orkat leva mig igenom de prövningar som jag fick uppleva under de två åren som jag var sjukskriven. Min nyfikenhet gjorde att jag sökte svar på mitt problem på flera olika sätt, genom terapi, genom min egen rannsakan inom mig själv, vad kan jag förändra för att inte hamna i detta igen, och att jag regelbundet gick hos min osteopat för att hjälpa kroppen att hitta sin rätta form igen. Detta gör jag fortafarande och hon är mitt rättesnöre om att jag är på rätt väg i mitt egenarbete, hon skannar liksom av så att min stressnivå inte ökar på.

När jag varit sjukskriven i ca ett år gick jag igenom två stora livskriser, skilsmässa i december 2017 och min biologiska pappa dog i januari 2018. Dessa månaderna tog hårt på mig och jag upplevde att jag fick det ena slaget efter det andra och det var svårt att resa mig igen. Jag tvingades avbryta min arbetsträning som jag precis hade börjat och det tog bort all min ork jag hade lyckats samla ihop. Mitt fotfäste, mitt hopp och känslan infann sig av att jag inte ville leva längre. Jag kunde inte behålla maten, kände ingen matlust, kände inte smaker eller dofter. Alllt stängdes ner för mig. Jag orkade inte kämpa mer....

På bara några månader förändrades mitt liv och jag flyttade från mitt hem, där mina pojkar vuxit upp sedan barnsben med alla fina minnen från där de lekt, där de fyllt år och där jag kände varje centimeter av trädgården och husets alla skrymslen sedan 14 år tillbaks och många av de gemensamma vänner och den andra sidan av släkten jag hade var inte mina längre. Jag flyttade till ett nytt boende med stor hjälp från mina föräldrar och mina systrar. Utan dem vet jag inte om jag hade orkat. Min mamma såg till att jag fick mat i mig och genom samtal och stöttning från mina nära och kära började resan om på nytt. Och som sagt, ingenting vara för evigt och sakta i mitt nya boende började jag uppleva en frihetskänsla som växte sig starkare dag för dag och min resa i att bli frisk från utmattningen tog fart igen. Jag började arbetsträna på ett nytt ställe. Den här gången på ett företag som en vän till mig driver och jag fick möjligheten att träna mig i sociala kontakter vilket varit oerhört svårt för mig under tiden som sjuk. Här var jag fram tills min sjukskrivning tog slut hö 2018 och jag tog steget in i en ny utbildning.

Hösten 2018, dagen efter min friskrivning som deklarerade att jag var sjuk tog jag steget över en natt och blev "frisk" och min nya resa tog fart och jag startade min 1 -åriga utbildning till coach. Ve och fasa vilken mardröm de första dagarna var för mig, att träffa dessa människor och börja tänka i nya banor var som tuggumi i min fluffiga, trötta hjärna och jag undrade om jag inte den här gången antagit en för stor utmaning för mig men återigen, med stöd från i detta fallet min fina moster och hennes man som körde mig till och från utbildningen, lagade mat till mig, fixade matlådor, pysslade om mig och lät mig bo hos dem under studietiden i Gbg så klarade jag mig igenom och växte med hjälp och stöd både från gruppen i skolan och mina nära och kära. Mitt pannben, min familj, min drivkraft samt min nyfikenhet tog mig vidare och igenom igen.

Stundtals även mitt uppe i allt detta, som varit oerhört svårt, har jag kunnat skratta åt mitt elände, med ironi och min torra humor kunde även jag se att det fanns en del att skratta åt. Som när jag inte kom ihåg koden till mitt hem, inte visste hur man stänger av radion, körde vilse på väg in till stan eller inte visste hur spaghetti och kättförssås såg ut. Där orden inte får en minnesbild utan det är totalt blankt i hjärnan. Att inte hitta ord eller komma ihåg var vardagsmat, så att säga, och att tappa tråden var helt naturligt under ett stapplande samtal. Eller som när jag sippade på min egengjorda kaffelatte med kanel och kardemumma, fick mjölkmustach på läppen där jag satt i min tjocka blårutiga morgonrock som jag ärvt av min mormor och insåg att jag precis gick igenom en skilsmässa och mitt liv blev en Norèn pjäs.

Det finns många tillfällen som är svåra såklart men även i stunder som är svåra kan vi ibland hitta lindring genom att se det utifrån och hitta en lite ironisk strimma av humor i eländet kanske inte precis när det händer men en stund efteråt när läkningen har tagit fart. De gångerna kan ge oss hopp och träna våra ansiktsmuskler i att le... om än med lite skev och sjuk humor gav det i alla fall mig en lindring om än för stunden.

Så nu med distans till den här svåra tiden i mitt liv kan jag med all säkerhet säga att det som inte dödar mig det utvecklar mig som person och hjälper mig att växa och lära nytt om mig själv.  Min nyfikenhet tillåter mig dessutom att öppna upp för nya sätt att se på mig själv och det tror jag är en av mina största nycklar till att jag är här där jag är idag. Dels det men också min förmåga att acceptera det som varit och tänka framåt och att vara här och nu i större utsträckning än jag någonsin varit är hjälpsamt i mitt nya liv. För det är litegrann som att födas på nytt efter att varit sjuk i utmattningssyndrom. Mitt nya jag, mitt nya boende, mitt nya arbete, mitt nya företag, min nya familj, mina nya vänner och mina nya insikter.

Så om du just nu sitter i ditt eget eländes elände och kanske kan du, efter att du orkat ta dig till den här textens slut, finna lite hopp om att livet kommer att vända tillbaks till dig så är jag otroligt tacksam och glad för din skull. För kom ihåg att även i de mörkaste mörker finns det alltid färger och en strimma av ljus och hopp.
Kram Birgitta

Jag har alltid så långt tillbaks jag kan minnas tänk att de ord jag väljer att säga till någon annan oavsett om jag är arg, glad eller irriterad över någonting är ord som den andra tar emot, lägger på minnet och de orden ger effekter hos den personen. Ord är mäktiga på det viset... när de landar hos den andre kan de göra stor skada eller ge glädje hos den andre. Därför är jag noga med ord.

I våra relationer med nära och kära är detta extra viktigt eftersom vi i grund och botten vill varandra väl och för att leva i en relation som bygger på respekt för den andre krävs det att vi är varsamma med just ord och även i handling så klart. Det gäller även på vår arbetsplats tänker jag. Det vi säger behöver också vara i kongruens med hur vi beter oss dvs att våra handlingar styrker våra ord. Säger din chef att du är en resurs att räkna med men inte tar med dig i det nya projektet trots din kompetens kanske du inte känner att du är det som hen precis har sagt till dig.

Just nu pluggar jag till stressterapeut som ni kanske redan vet, och nu är det uppgifter som rör just kommunikation och kommunikationsstilar och vad de gör med oss. Det finns den undfallande kommunikationsstilen, den dominanta kommunikationsstilen samt den optimala kommunikationsstilen med ömsesidig respekt för varandras ståndpunkt. När vi har en dispyt med någon på arbetet eller med någon som vi är i relation med kan det vara intressant att veta vilken av dessa man tillhör. Jag tänker att om vi lär oss att kommunicera på ett bra sätt med varandra där vår intention är att vi vill varandra väl, visar nyfikenhet för den andres synpunkt och visar respekt för att vi tänker olika i samtalet blir våra diskussioner bättre, ger mer kraft, större insikt i den andres tankegångar och vi lär oss kanske någonting nytt. Det skapar ett öppet klimat mellan oss och det ger förutsättningar för den optimala kommunikationsstilen. Vi kanske inte alltid kommer överrens men det är helt ok eftersom det inte är någon som ska vinna, det är ingen tävling i vem som får sista ordet. Att träffa en dominant kommunikationsstil som enbart för en monolog i en diskussion dessutom med hög och arg röst gynnar ingen. Inte heller den personen som är unfallande i sin kommunikationsstil eftersom den personen inte för fram sin egen röst i frågan och vi får inte veta vad som rör sig inne i den personen och vilken dess egen vilja är. 

Att veta vilken stil vi har när vi kommuniserar kan hjälpa oss att ta det ansvar vi behöver för att ta del av en konstruktiv kommunikation. Vi har alla ett egetansvar i hur vi för fram våra synpunkter. Vi har alla ansvar för vad vi säger till en annan person oavsett om vi är arga, upprörda eller känner oss felaktigt behandlade i en diskussion eller konflikt. Om vi alla tar ett steg bakåt och ser på vårt samtal med lite distans och öppna ögon kan vi säkert ge den andre personen utrymme i diskussionen. Det handlar om att ge och ta även i samtalet. Detta gör att jag är noga med att säga saker som är relevanta och inte i syfte att ge den andra personen känslan av skam eller skuld eller för den sakens skull vilseleda medvetet för att få kontroll över samtalet och få den andra att tappa tråden. Det är inte hjälpsamt för någon. Jag är också noga med att det är sakligt och inte personangrepp som jag lyfter fram i en diskussion.

Det är viktigt att vi andvänder ord med försiktighet och i syfte att göra gott tänker jag. Eftersom allting börjar hos mig själv och är mitt eget ansvar är det en toppenbra start i att lära sig vilken stil jag använder mig av när jag kommunicerar med andra. Tillhör din stil den undfallande eller den dominanta? Var observant och börja närma dig den opitmala stilen där ömsesig respekt samt nyfikenhet för den andres ståndpunkt är det centrala. Det kommer ge dig så mycket enbart genom att du som är den dominante tar ett steg tillbaks och andas och släpper in den andre i diskussionen och du som är den undfallande tar tag i det som du egentligen vill och börjar ta din egen plats i diskussionen och inte enbart anpassar dig för att vara smidig och till lags, ta din plats! 

Om vi lever i en relation där den ena är dominant och den andre undfallande krävs det arbete från båda parter för att det ska vara en hälsosam relation och inte driver den undfallande till självutplåning och blir sjuk. Viktigt att vi tar ansvar för varandra både på vår arbetsplats och i våra hem. Ord och handling är otroligt vikiga så vi behöver använda dem med omsorg om varandra både i våra hem och på vår arbetsplats. Våga utmana dig själv i din kommunikationsstil och närma dig den optimala kommunikationsstilen om du inte tillhör den redan nu.

PS! Om du har en extra tuff diskussion som väntar? Se till att ni båda har en kopp med varmt kaffe eller te i handen innan ni börjar, det underlättar för en god kommunikation och gör det svårare att säga saker som sårar, just saying...  (observera att det inte är vetenskapligt belagt men prova får du se)
/Kram Birgitta

Idag var det dags att träffas i nätverket Joyride och jag blev påmind om hur mycket som ändrat sig sedan bara förra hösten då nätverket drogs igång. Vilken otrolig resa jag gjort ändå och jag klappar mig själv lite extra på axeln den här dagen. Min resa, mitt nya liv som tog fart den dagen jag blev sjuk i utmattningssyndrom hö -16. I  dag slog det mig med full kraft vilken otrolig energikapacitet jag trots allt har. Mitt batteri som blev tomt den hösten har på nytt börjat fyllas på av ny energi och jag har också ett litet lager att låna av från och till.  Otroligt bra planering, ett vässat mindset och en vaksamhet på kroppens signaler har gjort det möjligt för mig att komma hit. Jag är tacksam!

Bara sen förra hösten inser jag att jag nu bollar arbetet som egenföretagande livscoach med studier, extra arbete och tid till nära och kära. Så du som befinner dig i utmattningens grepp, ge inte upp. Det kommer att bli bra tillslut! Kanske inte som du tänkt att det skulle bli men det kommer bli bra, bara annorlunda. Våga lita på det.

Vilken glädje det gav mig när jag idag insåg att jag är mitt i det nya livet och att otroligt mycket hänt sedan 2016 och nu känner jag att den resan jag gjort hittills börjar bli klar att dela med mig av på lite nya sätt för mig.
Från att ha legat i fosterställning, gråtit av sorg och rädsla över att hamnat i det som jag inte trodde att jag någonsin kunde bli sjuk i... "jag har koll" var min tanke innan sjukskrivningen blev ett faktum. För fyra år sedan blev det som pausade mitt liv starten på ett nytt liv. Efter två år som sjukskriven tog jag på vingliga ben, steget och började på min 1-åriga utbildning till coach, året efter startade jag eget företag,  i höst skaffade jag mig ett extra arbete vid sidan om mitt företagande och just nu fördjupar jag mig inom stress och stressrelaterad ohälsa och blir färdig stressterapeut til sommaren.

Resan i sig har inte varit enkel, självklar eller spikrak, och är på inget sätt över.  Jag har stundtals känns att livet gett mig omöjligt mycket att hantera men skam den som ger sig. Finns det liv finns det hopp! En av de största och viktigaste drivkrafter jag har är min vilja av stål, min livsvilja, min SISU! Utan den vet jag inte vad som hade hänt.

Såklart fortsätter livet att utmana på olika sätt och med rätt verktyg för mig känns det som att resan kan fortsätta och framtiden ser ljus ut. Jag stannar i den här goa känslan, livet känns rikt.
Kram Birgitta

För en tid sedan läste jag i GP en artikel om hur man som coach arbetar och vad vi coacher inte arbetar med. En bra och beskrivande artikel, tycker jag, där vi på ett tydligt sätt kan se skillnaden på olika yrkesområden och vad en coach gör och inte gör. Jag som coach arbetar inte med trauma eller andra psykiska problem. Det gör en psykolog eller en psykoterapeut.

Som livscoach hjälper jag dig att tänka framåt, hitta nya vägar kring ett problem eller utveckla det som du redan kan men vill bli bättre på. Det handlar om ett framåtperspektiv och jag som coach hjälper dig att tänka i nya banor. Som livscoach utgår jag från att du har alla de svar inom dig som passar dig bäst och som passar just din unika karta av just din verklighet. För när vi hittar det som stämmer överrens med vårt innersta så har vi en benägenhet att också genomföra det som vi vill förändra. Varsågod och läsa artikeln nedan. 
Coaching - tre livscoaher berättar>
Önskar er en härlig lördag!
/ Birgitta

Att tiden är en viktig faktor i livet på olika sätt kan vi ju alla vara överrens om. Och för mig spelar tiden roll på ett nytt sätt idag än vad den gjort tidigare. Jag inser att både tankar och funderingar som med tiden får mogna utvecklar sig på ett sätt som jag nuförtiden uppskattar. Tex när covid -19 kom början på året så fick jag smått panik som så många andra företagare som har verksamheter där vi träffar människor men med tiden så landade det och nya tankar som jag haft tidigt dök upp igen. Det är ju så att när vi tar oss tiden att bara vara och lägga tankarna om olika rädslor åt sidan så kan vi hitta nya vägar, nya sätt att arbeta och det kan ju zoom tex skriva under på som växte mångdubbelt i sin omsättning det här året. Jag för min del tog upp en tidigare dröm att plugga till stressterapeut.

Nu när covid-19 återigen gjort att vi behöver rätta oss efter hårdare restriktioner kommer fler av oss att ha mer tid över och det intressanta är vad vi väljer att göra med vår tid. Vi har alltid ett val och min strategi är att fortsätta min väg och inte vika av. För jag tror att vi alla som vill hjälpa andra människor att må bra på insidan kommer att behövas både nu och i framtiden och kanske ännu mer framöver i sviterna efter covid- 19. Så för att kunna fortsätta hjälpa dig som behöver finns ju alltid de digitala mötena och mobilen att tillgå så trots resriktioner kan jag fortsätta arbeta som livscoach.

Vidare kommer jag att fortsätta utbilda mig inom stress och stressrealterad ohälsa för att bli ännu vassare inom detta ämnet. Man kan säga att jag satsar mig själv ur krisen. Vad kan du göra som hjälper dig att ta vara på den tiden som du kanske nu har extra mycket av? Kanske har du en dröm som legat ett tag och som du nu kan ta tag i?

Jag tar också hjälp från mina vänner som driver företag för att hitta motivation och boosta mig och tillsammans stöttar vi varann med bra råd och goa skratt. Jag har också bestämt mig för att själv ta hjälp av en coach för att hitta nya vägar, ta bort gamla sanningar om mig själv och ge mig själv nya utmaningar som hjälper mig att växa mig stark ut ur denna pandemin. För jag tror att efter regn kommer solsken.  Då vill jag känna mig ännu mer rustad med ännu mer kunskap och kompetens inom mina områden, redo att coacha och hjälpa människor som behöver se över sitt liv och lära sig leva hållbart eller som behöver ta hjälp av mig som stressterapeut.

Det jag kan trösta mig med i tanken just nu är att allt kommer att bli bra och även pandemin kommer att ge med sig även om det känns segt just nu. Så med andra ord ge inte upp. Det kommer ljusare tider. Ta tag i din gamla dröm och gör någonting bra av den här tiden. Tillsammans tar vi oss igenom även detta!
Kram Birgitta

Att våga lyfta blicken och våga möta förändringar och nya sätt att se på livet, min väg fram eller bara våga ta steget mot sin dröm. Allt detta kräver mod och att vi lyfter blicken. Ibland saknar vi modet att göra det som är rätt och riktigt för oss.
För några veckor sedan hamnade jag i dessa funderingar och jag har behövt tid att landa i detta... att vara modig och våga lita på mitt innersta, lyfta blicken och se framåt.
Låt mig förklara lite grann. Jag kan dela in mitt liv i två delar, innan och efter utmattningssyndrom. Innan var jag en person som körde på oavsett vad och jag hade en vilja av stål. Men efter att min hjärna och min kropp sa stopp hö-16 så krävdes det tid för läkning. Det påverkar så klart mitt liv än idag men jag skapar mig de förutsättningar som krävs för att jag ska kunna leva mitt liv utan att hamna i detta igen. För detta krävs det mod att utmana mig. Det finns så klart en rädsla inom mig som gör att jag är vaksam och kanske är jag snabbare än vad jag hade behövt med att dra i handbromsen emellanåt men jag tar det säkra före det osäkra. Men nu är det dags för nästa steg kände jag... och jag plockade fram mitt mod.

Det här med att lyfta blicken och vara modig är någonting som jag alltid har haft med mig genom livet och kanske har jag efter att jag blev sjuk behövt luta mig mot dessa egenskaper extra mycket. Att jag ville driva eget och arbete med människor har jag drömt om länge, redan innan jag blev sjuk den hösten och nu sedan lite mer än ett år tillbaks är detta verklighet. Jag har utmanat mig själv och varit modig och fortfarande känner jag att jag är på rätt väg i livet även om jag tappar fotfästet emmellanåt och kommer in på sidospår med tankar som inte kan väl jag osv...

Men dessa senaste vekorna har jag haft tid för reflektion och hittat tillbaks till mitt eget spår och jag känner att jag valt rätt. Jag tog beslut om att komplettera mitt arbete som livscoach och jag pluggar nu till stressterapeut. Det är en ettårig utbildning och jag blir klar till våren. Dessa två delar kommer komplettera varandra otroligt bra och jag inser att jag kan göra stor skillnad i min hjälp till andra.
Jag känner mig otroligt nyfiken och inspirerad att ta del av det teoretiska kring stress och de metoder som jag kommer lära mig under detta året. Modet att våga kommer igen eftersom det är smärtsamt för mig att läsa om effekter och skador som utmattning kan ge hjärnan men att jag också känner tacksamhet att min hjärna kan återhämta sig så pass bra och jag får en större förståelse för de problem som jag haft och som jag har upplevt. Att genomgå den tiden i mitt liv är inget jag önskar någon och om jag kan hjälpa andra att inte hamna i utmattningssyndrom så är det värt allt för mig.

Så nu tar jag modiga steg framåt och lyfter blicken högt upp i skyn och jag hittar rätt väg igen. Vilken resa det kommer att bli!
Vad har du för drömmar du vill förverkliga? Vilken väg tar du för att komma dit?
/Birgitta
Att ingå i ett sammanhang och att skaffa sig kollegor i samma bransch är otroligt inspirerande.  I dagarna som varit har jag fått kontakt med Halmsstads coachcenter, Lotta Uvenkrans, och tillsammans har vi, flera olika coacher och terapeuter, gått ihop och marknadsfört oss tillsammans. Vi har olika kompetens och erfarenheter och vi hoppas att vi kan ha något som passar just dig som behöver en coach eller en terapeut i sommar. Vi lever just nu i speciella tider och kanske är vi lite extra i behov av att reda ut våra tankar.
Följ länken för att läsa om oss och ta del av erbjudandet som vi har just nu fram till den 1 juli. Välkommen du som vill göra en förändring!
Hallands coacher & terapeuter erbjudande>
Önskar dig en härlig vecka och jag hoppas  att vi ses för en walk & talk eller ett samtal över telefon.
/ Birgitta